15.1.2022 Välfärdsområdet, Vasabladet + ÖT

https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/549648

https://www.osterbottenstidning.fi/Artikel/Visa/549648

Välfärdsområdet kräver stenhård kostnadskontroll, skriver Samuel Broman i sitt debattinlägg inför valet till välfärdsområdesfullmäktige.

Välfärdsreformen är här. Finland står inför framtida utmaningar med att klara av den servicenivå som vi vill upprätthålla när befolkningen åldras och vi har färre i arbetslivet. Målet med reformen är att kunna stävja de kommande kostnadsökningar som vi har framför oss genom att bättre kunna samordna den service som vi erbjuder.

Välfärdsområdet berör invånare i alla skeden av livet. Regionalt skapar vi en ny gemensam enhet, ”storkommun” från Kronoby i norr till Kristinestad i söder.I de gamla kommunerna lämnar hälften av budgeten kvar med skolor som största verksamhet. Reformen är ändå inte klar förrän frågor om framtiden uppkommer. Kommer exempelvis även skolorna att inlemmas i välfärdsområdet? Hur kommer finansieringen att fungera? Kommer välfärdsområdena att slås ihop till större områden? Kan vi påverka framtiden?

Inför valet till välfärdsområdets fullmäktige är det betryggande att så många talar och lovar varmt om allt som ska förstärkas, förbättras och tryggas. Utbildningsinsatser ska ökas och löner höjas. Man lovar förbättringar men samtidigt ska det vara billigare. Hur går det ihop?

Verklighetens hårda sanning uppenbarar sig nog senast när man ska börja fördela knappheten i den budget som välfärdsområdet får sig tilldelad. När man inte har mer resurser att fördela utan att hushålla med de som finns på ett sparsammare sätt.Vem vill inte att vår välfärd ska vara den bästa i världen? Det kanske den redan är. Men hur ska man lyckas upprätthålla minst den nivån som vi har idag medan vi vet att kostnaderna, av olika orsaker, kontinuerligt ökar? Ur min synvinkel kräver det en stenhård kostnadskontroll, det kräver kraftiga utvecklingsinsatser och förtroendevalda som har integriteten att prioritera i de tuffa frågeställningarna.Vad vill jag med välfärdsområdet?

För att vi ska kunna upprätthålla och utveckla nuvarande servicenivå måste välfärdsområdet bejaka utveckling och aktivt söka bättre sätt att fullgöra sina uppgifter. Förutom en effektiv organisation behöver vi digitala system och tekniska hjälpmedel som kan förenkla, påskynda och underlätta arbetet och speciellt hjälpa till att minska fysiska påfrestningar. Digitalisering är inte en fråga om att ersätta fysiska kontakter utan att kunna skapa en helhet som gör att rätt information finns tillgänglig på rätt ställe så att rätt insatser kan genomföras i rätt tid. För den enskilde ska det innebära bättre möjlighet att följa med sin egen situation.

Välfärdsområdet ska, gärna i samarbete med kommunerna, underlätta för invånarna att i förväg identifiera och förebygga hälsorisker. Som företagshälsovården gör idag.

Österbotten kan vara en föregångare genom att aktivt delta i utvecklingen av nya landvinningar. Det kan också skapa nya jobb.

Utveckling är nödvändigt för att klara av den personalbrist som finns inom välfärdsområdet. Det räcker inte med att utbilda fler och kompensera bättre. Vi behöver tänka nytt, arbeta på nya sätt exempelvis, förutom att utveckla och använda tekniska och digitala hjälpmedel, genom att förenkla hierarkiska strukturer och fördela ansvaret mer i självstyrande team. Vi har bättre förutsättningar att behålla personal om den enskilde har bredare möjligheter att påverka och utveckla sitt arbete. Samtidigt ska vi vara öppna för alternativa lösningar och inte låsa oss vid ideologiska sätt att organisera välfärden. Tredje sektorn och privata aktörer är en viktig del av vår välfärd.

Förändring och osäkerhet om framtiden väcker ofta oro. Men å andra sidan har vi nu en ypperlig möjlighet att tillsammans i Österbotten bygga det bästa för invånarna. Hur ska man då välja sin kandidat? Hurudana förtroendevalda behöver välfärdsområdet? Måste man vara utbildad inom välfärdssektorn?

För mig är det klart att det alla områden som kommer att handhas av nya välfärdsområdet redan har sina experter för det dagliga arbetet. En personal som utgörs av experter på det de gör medan de nya förtroendevalda kommer att få ta ställning till beslut och prioriteringar i mer övergripande frågor. Österbotten behöver förtroendevalda med en positiv framtidstro, som prioriterar utveckling, agerar faktabaserat, ser helheter och som vågar ta svåra beslut, även om besluten är otrevliga. Även om man tror besluten kan göra det svårare att bli omvald.

Som född i Jakobstad, uppvuxen i Nykarleby, med tidigare bopålar, förutom i Stockholm, Ekerö och Mariehamn, också i Vasa och numera i Korsholm känner jag mitt Österbotten väl. Med min bakgrund från näringslivet, som företagare och jurist kombinerat med aktivt frivilligarbete har jag rört mig mycket i hela landskapet. Det har gett insikter som jag ser som ypperliga för att hjälpa till att skapa en effektiv, välfungerande, människonära och framtidsorienterad verksamhet i hela vårt Österbotten.Jag har kunnandet, motivationen och beslutsamheten som behövs.

SAMUEL BROMAN (SFP), KANDIDAT I VÄLFÄRDSOMRÅDESVALET

13.10.2021 Vasabladet

Det är val till det nya Välfärdsområdet i januari. Det syns tydligt på insändarsidorna och i sociala media. 

Upphandlingen av ett nytt IT-system har fått mycket uppmärksamhet. Det har efterlysts sinne för proportioner. Jag har ingen klar åsikt men jag vill peka på några omständigheter som jag anser beslutsfattare borde begrunda.

Det är lätt att förskräckas över de stora summorna och det stigande upphandlingspriset. Jag tycker också summorna är stora. Däremot jag vet inte om det är dyrt eller inte. För jag vet inte vad man ska jämföra med. En stor summa betyder inte automatiskt att något är dyrt.

En lyckad upphandling kräver att man klart definierar vad det är man upphandlar. Detta för att få jämförbara offerter som underlag för beslut. Om det behövs enskilda anpassningar under processen eller efteråt, så brukar dessa vara kostsamma. För sjukvårdsdistriktets del har det inneburit planerade och kanske oplanerade anpassningar.

”Får vi samma lösning som vi vill ha för en tredjedel av priset så ska vi givetvis välja den lösningen.”

Det system som i dag används av en del av vården erbjuds av Esko Systems Oy. Esko Systems påstår att de kan erbjuda lösningen för en tredjedel av priset. En tredjedel av priset låter ju utmärkt! Får vi samma lösning som vi vill ha för en tredjedel av priset så ska vi givetvis välja den lösningen. Men får vi en jämförbar lösning? Om inte så jämför vi ju äpplen med päron.

I en upphandling gör man en utvärdering av de som lämnar offerter. Detta för att säkerställa att den som lämnar offerten klarar av att genomföra det som utlovats. Esko Systems har grundats 2019, hade ifjol en omsättning på 3,3 miljoner euro med 32 anställda och gjorde en förlust på 167 000 euro. Med dessa siffror som grund är det nog ganska tufft att säga att man kan bygga system för tiotals miljoner inom ett par år. Det är nog inte så solklart för en beslutsfattare hur denne ska värdera uttalanden med den bakgrunden. Vilka objektiva fakta kan erbjudas som underlag för beslut? Vem är ansvarig om aktören inte klarar av det och invånarna påverkas negativt? Skulle beslutsfattarna till och med kunna beskyllas för att ha varit naiva?

Om upphandlingen inte genomförs måste processen startas om. Genom att vara delägare i ett så kallat in-house-bolag, till exempel Esko Systems Oy, med andra offentliga aktörer behövs ingen upphandling.

Vad kommer det då att kosta att utveckla systemet genom ett in-house-bolag? Svaret är att det kostar oss exakt så mycket som det kostar. Det är som att lämna ett öppet checkhäfte. Vi bär all risk själva. Medan i en upphandling får vi ett pris av en leverantör. En leverantör som bär risken för de kostnader som eventuellt går över upphandlingen. Vi har ett tak på risken. Om vi bygger systemet ”själva” så är vi helt i händerna på den kunskap som vi själva genom in-house-bolaget kan uppbåda. Har välfärdsområdet och de andra delägarna kunskap och kapacitet att fungera som utvecklare av IT-system? Det är ju i sammanhanget intressant att notera att Vasa sjukvårdsdistrikt redan är ägare i ett bolag som är ägare i Esko Systems Oy.  

Kan vi då inte bara fortsätta som nu, med nuvarande system, och vänta in de aktörer som säger att de kan göra det till en tredjedel av priset? Om vi går vidare med nuvarande upphandling, och om den skulle bli av, så torde vi ha ett system klart inom en viss tidsram. Får vi då ett mer heltäckande system som är bättre för både invånare och användare? Ett av målen är väl också att frigöra arbetstid från att knappa in uppgifter i olika system till att i stället vårda patienter. Kan vi uppnå andra effektivitetsvinster? Jag vet inte svaret men beslut borde tas baserat på helheten.

”Kan ett uppskjutande av starten för nytt IT-system innebära att enskilda patienter och invånare drabbas fysiskt eller psykiskt?”

Det har överlag mest diskuterats pengar. Men vilken direkt påverkan kan beslutet om upphandlingen innebära för den enskilde? Kan våra olika system av i dag innebära en risk för lidande för den enskilde? Kan ett uppskjutande av starten för nytt IT-system innebära att enskilda patienter och invånare drabbas fysiskt eller psykiskt? Det gäller inte bara pengar utan är ett tungt direkt ansvar att bära som förtroendevald beslutsfattare.

En del läkare har agerat offentligt mot upphandlingen och uttalat sig för nuvarande Eskos system. De lyfter fram viktiga frågeställningar. Det är givetvis oroväckande att dessa läkare är negativa till ett nytt system. Kan man då direkt dra generella slutsatser från dessa läkares åsikter? Vilken syn har övrig vårdpersonal som, om jag förstått det rätt, är de som använder systemet mest. De signaler jag fått är inte direkt positiva till nuvarande system. Men på basen av de signaler jag fått kan jag inte heller dra en generell slutsats.  

Vad gäller frågan om var systemleverantören har sin skattemässiga hemvist så har inte Finland råd att vara protektionistiskt. Så exportberoende som vi är så kommer vi att lida oerhört ifall andra länder skulle utestänga oss från deras marknader med samma argument som nu hörts. Det sagt så ska vi ju inte sätta upphandlingskriterier som gör det svårare för inhemska aktörer att konkurrera. Samma gäller när kommuner upphandlar. Kommunen kan inte basera upphandlingsbeslut på hemort men däremot kan man göra upphandlingen så att den inte missgynnar lokala bolag.

Hur ska då en förtroendevald som står inför beslut tänka? Vissa förtroendevalda har suttit med i denna process under flera år och borde vara väl insatta. Men för nya förtroendevalda är det nog utmanande att nu snabbt skapa sig en egen uppfattning om vad som är rätt val. Då kan det kännas lättare att inte ta ställning nu utan skjuta på beslutet till senare. Speciellt som mediadrevet i tidningsledare, debattsidor och på sociala media går på för fullt.

”Det kan kännas tacksamt att inte behöva ta beslutet nu men det står ändå framför oss i någon form.”

Den info man får från media ger inte tillräcklig information att ta beslut. Åtminstone inte för mig. Så jag kan inte ge vägledning. Men det kan nog inte de som ropar högst i frågan heller. Så ta till er all information, överväg alternativen och ta eget beslut. Som det nu verkar så faller upphandlingen automatiskt genom andras beslut. Det kan kännas tacksamt att inte behöva ta beslutet nu men det står ändå framför oss i någon form. En väl fungerande IT-struktur är mycket viktig för att kunna upprätthålla och utveckla vår vård och omsorg.

Om jag dristar mig till att förutse framtiden för förtroendevalda beslutsfattare i det kommande välfärdsområdet så ser jag framför mig många omfattande och svårövervägda beslut. De besluten gör man bäst utan populism och utan att söka syndabockar.